Torsdag
Kan det ha varit nå mer tjafs idag?
Är lite smått less på vissa saker men samtidigt ser jag lite i ett annat ljus nu.
Har spenderat dagen hemma igen men denna dag var det faktiskt pga hemmastudier (som visserligen var lite onödiga)
Jag känner mig irriterad på en del som verkar tro att jag skolkar, blir ledsen när jag hör: men du borde försöka gå på skolan ändå för ingenting löser sig hemma. Precis som att jag inte skulle veta det! Jag skolkar inte, jag har varit hemma en hel del på senaste pga värk eller att jag har varit deppig. Jag är faktiskt förvånad att jag orkar så mycket som jag gör och att jag ändå har den närvaron som jag har än så länge. Det skulle kännas så mycket lättare att få bli sjukskriven ett tag men det är ändå ingeting jag vill just nu, jag vill orka jag vill gå i skolan jag vill bara få lite tyngd från axlarna att försvinna så att jag kan orka.
Idag for en tyngd in på vilohem tack och lov, annars vet jag inte hur jag skulle ha klarat av att åka iväg. Den andra tyngden är hemma men där har jag faktiskt inget ansvar längre, jag sa upp mig från det jobbet. Två veckor av frihet har jag att se framemot. Två veckor utan oro och press, däremot vet man att oron finns där för framtiden men sedan mitt ultimatum har det faktiskt gått förvånansvärt bra.
Jag är nästan lite arg på folk som har det lätt. Varför ska det vara så svårt nu och varför har det varit så svårt länge? Jag anser mig vara en rätt så stark människa som alltid står upp för mig själv. Jag märker att det har försvunnit rätt så mycket, ska det sluta med att man bara blir ett skal? då vore det ingen mening att fortsätta. Nu tror jag knappast att det går så långt, än har jag "lite" kämparglöd i mig.
Det ska bli obeskrivligt skönt att komma bort från Sverige ....åka till en annan verklighet och slippa denna.
Idag bjuder jag på lite kort från min och Waiikies långpromenad, det är tur att någon i familjen är vacker :P
Är lite smått less på vissa saker men samtidigt ser jag lite i ett annat ljus nu.
Har spenderat dagen hemma igen men denna dag var det faktiskt pga hemmastudier (som visserligen var lite onödiga)
Jag känner mig irriterad på en del som verkar tro att jag skolkar, blir ledsen när jag hör: men du borde försöka gå på skolan ändå för ingenting löser sig hemma. Precis som att jag inte skulle veta det! Jag skolkar inte, jag har varit hemma en hel del på senaste pga värk eller att jag har varit deppig. Jag är faktiskt förvånad att jag orkar så mycket som jag gör och att jag ändå har den närvaron som jag har än så länge. Det skulle kännas så mycket lättare att få bli sjukskriven ett tag men det är ändå ingeting jag vill just nu, jag vill orka jag vill gå i skolan jag vill bara få lite tyngd från axlarna att försvinna så att jag kan orka.
Idag for en tyngd in på vilohem tack och lov, annars vet jag inte hur jag skulle ha klarat av att åka iväg. Den andra tyngden är hemma men där har jag faktiskt inget ansvar längre, jag sa upp mig från det jobbet. Två veckor av frihet har jag att se framemot. Två veckor utan oro och press, däremot vet man att oron finns där för framtiden men sedan mitt ultimatum har det faktiskt gått förvånansvärt bra.
Jag är nästan lite arg på folk som har det lätt. Varför ska det vara så svårt nu och varför har det varit så svårt länge? Jag anser mig vara en rätt så stark människa som alltid står upp för mig själv. Jag märker att det har försvunnit rätt så mycket, ska det sluta med att man bara blir ett skal? då vore det ingen mening att fortsätta. Nu tror jag knappast att det går så långt, än har jag "lite" kämparglöd i mig.
Det ska bli obeskrivligt skönt att komma bort från Sverige ....åka till en annan verklighet och slippa denna.
Idag bjuder jag på lite kort från min och Waiikies långpromenad, det är tur att någon i familjen är vacker :P
Kommentarer
Trackback
