Förstår inte hur en människa kan vara så jävla grym!
Fick ett mail i morse!
Hej Jenny och Linus.
Det är med stor sorg och mycket tårar som jag måste tala om detta. Jag har medvetet skjutit upp det här,för det känns så svårt.
Jag och min man älskade de små liven som gladde oss så mycket. Det var de mest underbara kattungar och det märktes att dom hade fått mycket kärlek av er.
Hela min vardag här hemma blev ljusare sedan Signe och Pelle kom till oss.
Men tyvärr kan man tydligen ej bestämma riktigt allt med vuxna hemmaboende barn.
Våra båda söner har lite allergi mot pälsdjur,men nu blev det en kraftig reaktion, tyvärr.Så vi höll på att diskutera om vi kunde behålla dom eller lämna tillbaka dom.Min man och jag åkte bort ett par dagar och då tog våran ene son det beslutet att ta bort Pelle och Signe. Min man och jag blev helt förtvivlade, det var våra kattungar.
Sonen förklarar sitt handlande med att jag skulle ej klara av att lämna tillbaka dom.
Min man och jag kan ej förstå våran sons handlande, frågan för mig är också kommer jag att kunna förlåta honom? Vem kan man lita på ?
Han ångrar sitt handlande men Signe och Pelle var värde ett mycket bättre öde.
Jag har sagt till sonen att det är han som ska meddela er vad som hänt.Men jag ville vara ärlig mot er ungdomar.
En liten tröst är att det korta liv dom fick så hade dom det väldigt bra både hos er och här hos oss.
Tyvärr så blir saker och ting inte som man tänkt sig alla gånger.
Stor tack för er vänlighet och lycka till i fortsättningen.
Varma hälsningar xx och xx.
Hur fan kan man göra en sån här sak? vi är totalt förkrossade här hemma. Vi skulle ha behållt dom!!! Jag var jättetydlig att om det inte fungerade så skulle vi ta tillbaka dom på en gång. Hur kan man vara så jävla självisk. Dom hann bo där i ca 1 månad innan dom blev avlivade! trots att dom hade ett hem här!!! Vi kämpade så oerhört hårt för att Egon skulle överleva då han föddes, både ekonomiskt och psykiskt, det var så oerhört jobbigt att vara så orolig över honom hela tiden men det var värt det. Vi trodde att vi hade hittat ett bra hem till dom, hur fan kunde vi ha så fel!
Vi kommer att få gå med detta på vårat samvete för hur kunde vi vara så dumma att lämna iväg våra små underbara kattungar till några som var så själviska!
Jag är så jävla ledsen över detta, dessa två underbara små var vårat ansvar och det är på vårat samvete dom kommer ligga!
Hej Jenny och Linus.
Det är med stor sorg och mycket tårar som jag måste tala om detta. Jag har medvetet skjutit upp det här,för det känns så svårt.
Jag och min man älskade de små liven som gladde oss så mycket. Det var de mest underbara kattungar och det märktes att dom hade fått mycket kärlek av er.
Hela min vardag här hemma blev ljusare sedan Signe och Pelle kom till oss.
Men tyvärr kan man tydligen ej bestämma riktigt allt med vuxna hemmaboende barn.
Våra båda söner har lite allergi mot pälsdjur,men nu blev det en kraftig reaktion, tyvärr.Så vi höll på att diskutera om vi kunde behålla dom eller lämna tillbaka dom.Min man och jag åkte bort ett par dagar och då tog våran ene son det beslutet att ta bort Pelle och Signe. Min man och jag blev helt förtvivlade, det var våra kattungar.
Sonen förklarar sitt handlande med att jag skulle ej klara av att lämna tillbaka dom.
Min man och jag kan ej förstå våran sons handlande, frågan för mig är också kommer jag att kunna förlåta honom? Vem kan man lita på ?
Han ångrar sitt handlande men Signe och Pelle var värde ett mycket bättre öde.
Jag har sagt till sonen att det är han som ska meddela er vad som hänt.Men jag ville vara ärlig mot er ungdomar.
En liten tröst är att det korta liv dom fick så hade dom det väldigt bra både hos er och här hos oss.
Tyvärr så blir saker och ting inte som man tänkt sig alla gånger.
Stor tack för er vänlighet och lycka till i fortsättningen.
Varma hälsningar xx och xx.
Hur fan kan man göra en sån här sak? vi är totalt förkrossade här hemma. Vi skulle ha behållt dom!!! Jag var jättetydlig att om det inte fungerade så skulle vi ta tillbaka dom på en gång. Hur kan man vara så jävla självisk. Dom hann bo där i ca 1 månad innan dom blev avlivade! trots att dom hade ett hem här!!! Vi kämpade så oerhört hårt för att Egon skulle överleva då han föddes, både ekonomiskt och psykiskt, det var så oerhört jobbigt att vara så orolig över honom hela tiden men det var värt det. Vi trodde att vi hade hittat ett bra hem till dom, hur fan kunde vi ha så fel!
Vi kommer att få gå med detta på vårat samvete för hur kunde vi vara så dumma att lämna iväg våra små underbara kattungar till några som var så själviska!
Jag är så jävla ledsen över detta, dessa två underbara små var vårat ansvar och det är på vårat samvete dom kommer ligga!
Kommentarer
Trackback
