Hemma igen

Nu har vi varit hos polisen och det gick väl sisådär. Han var mycket trevlig och förstående men samtidigt påpekade han att det här är ett civilrättsärende.  Hursomhelst skulle han kolla upp detta med en annan kollega som var mer insatt i ämnet, så vi får väl se vart det leder. Polisen tyckte själv också att det var ett otroligt märkligt beteende att göra något sånt här.

Samtidigt har vi ändå inte tappat hoppet, en del kan nog tro att vi är ena riktiga idioter men vi känner att det kanske finns en chans att "sonen" har släppt ut Egon och Signe eller gjort något annat som skulle kunna innebära att dom lever, chansen är minimal men vi ger inte upp hoppet. Om någon skulle se en annons eller något om en eller två upphittade kattungar som matchar mina bilder på Egon och Signe så hör av er! Vi kommer själv att hålla stenkoll men man kan alltid behöva utomstående hjälp!

Igår kändes allt så bra, vi hade hoppet att vi skulle komma någon vart - att vi kunde göra något åt saken. Idag är jag jättekluven, jag vet inte om jag ska känna mig glad eller ledsen? Jag är glad att vi inte blev "hånade" hos polisen men ledsen att katter och andra djur är så lågt värderade i samhället. Vi fick bland annat höra hos polisen att om vi hade satt dit en nolla till på summan vi tog för kattungarna hade det kanske varit en skillnad. Men hur kan man egentligen värdera ett djur?

Nu ska jag ta och lägga mig i soffan och vila ett tag, känner mig helt slut efter denna dag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Test