Svantesdotter

Idag har jag inte gjort så mycket, varit ute med hundarna och sväng förbi på affären. Jag pratade med Amanda i telefon för någon timme sedan och berättade att vi inte hade någon lust att komma på hennes bröllopsfest pga det som har hänt + att vi inte kan låna någon bil och inte har möjlighet att lämna bort hundarna under natten. Hursomhelst så berättade jag för henne vad som hade hänt och det visade sig att Erik kände till dessa människor. Vi fick veta att den person som med största sannolikhet tog ihjäl kattungarna inte är en elak person utan bara väldigt korkad. Erik berättade att denna människa förmodligen inte ens tänkte på hur detta kunde drabba andra utan enbart tänkte på sig själv. Förmodligen har han fått hjälp av någon granne och skjutit ihjäl kattungarna vilket jag tycker känns hemskt men det är ett bättre sätt än många andra som har cirkulerat runt i min hjärna. Det går i allafall snabbt! Erik berättade också att han trodde att om personen ifråga sa att katterna var avlivade så var dom det, så det finns inget större hopp, vi har ju ändå tänkt att det kan hända att han har släppt ut katterna eller att han har "dumpat" dom någonstans men det är ju för att vi så gärna vill att dom ska leva. Dock så känns det bättre ändå att dom är död nu när kylan kommer. Jag skulle aldrig vilja att dom skulle frysa eller svälta ihjäl!

En del kanske tycker att vi överreagerar men vi är skapta på det här sättet. Jag har alltid haft en stor kärlek till djur och ju äldre jag har blivit desto mer engagerad har jag blivit. Det är en stor skillnad att ha sina egna djur än att ha djur inom familjen då man är tonåring. Alla mina djur är mina "barn" och dom är totalt ovärderliga för mig.

Linus har inte samma bakgrund med djur som mig, utan det är mer jag som har "dragit" på oss alla våra hundar och katter :) däremot älskar han dem över allt annat - det är precis lika mycket hans "barn" som mina. Även om han har varit skeptisk i början så har han tagit emot alla djuren med stor kärlek och jag tror inte att han skulle vilja ha sitt liv på något annat sätt!

Egon och Signe var lika mycket våra som de andra djuren, den enda skillnaden var att vi hade dem under en kortare tid. Det skulle göra lika ont i mig om vi skulle förlora någon av de andra djuren som det gör nu när Egon och Signe är borta. Jag har en tendens att fästa mig på en gång och det blev ett speciellt band till dessa underbara kattungar just eftersom man fick följa med från första början. Jag kan få fram bilden av Egon som håller tassarna runt nappflaskan och suger häftigt för att få ut sin mat. Och Signe som varje gång hon fick syn på en, kom springades samtidigt som hon jamade för fullt. Dom små odågorna som klättrade i gardinerna, klöste på soffan, förstörde våra köksstolar och var allmänt störiga :) men det är med stor glädje vi kommer minnas dem och med stor sorg vi kommer sakna dem!

Ärligt talat så önskar jag att jag aldrig fått vetat något! att hon aldrig hade svarat på mitt mail och att jag själv hade kunnat bygga upp en fantasi om hur dom hade det.