Svantesdotter

Idag har jag inte gjort så mycket, varit ute med hundarna och sväng förbi på affären. Jag pratade med Amanda i telefon för någon timme sedan och berättade att vi inte hade någon lust att komma på hennes bröllopsfest pga det som har hänt + att vi inte kan låna någon bil och inte har möjlighet att lämna bort hundarna under natten. Hursomhelst så berättade jag för henne vad som hade hänt och det visade sig att Erik kände till dessa människor. Vi fick veta att den person som med största sannolikhet tog ihjäl kattungarna inte är en elak person utan bara väldigt korkad. Erik berättade att denna människa förmodligen inte ens tänkte på hur detta kunde drabba andra utan enbart tänkte på sig själv. Förmodligen har han fått hjälp av någon granne och skjutit ihjäl kattungarna vilket jag tycker känns hemskt men det är ett bättre sätt än många andra som har cirkulerat runt i min hjärna. Det går i allafall snabbt! Erik berättade också att han trodde att om personen ifråga sa att katterna var avlivade så var dom det, så det finns inget större hopp, vi har ju ändå tänkt att det kan hända att han har släppt ut katterna eller att han har "dumpat" dom någonstans men det är ju för att vi så gärna vill att dom ska leva. Dock så känns det bättre ändå att dom är död nu när kylan kommer. Jag skulle aldrig vilja att dom skulle frysa eller svälta ihjäl!

En del kanske tycker att vi överreagerar men vi är skapta på det här sättet. Jag har alltid haft en stor kärlek till djur och ju äldre jag har blivit desto mer engagerad har jag blivit. Det är en stor skillnad att ha sina egna djur än att ha djur inom familjen då man är tonåring. Alla mina djur är mina "barn" och dom är totalt ovärderliga för mig.

Linus har inte samma bakgrund med djur som mig, utan det är mer jag som har "dragit" på oss alla våra hundar och katter :) däremot älskar han dem över allt annat - det är precis lika mycket hans "barn" som mina. Även om han har varit skeptisk i början så har han tagit emot alla djuren med stor kärlek och jag tror inte att han skulle vilja ha sitt liv på något annat sätt!

Egon och Signe var lika mycket våra som de andra djuren, den enda skillnaden var att vi hade dem under en kortare tid. Det skulle göra lika ont i mig om vi skulle förlora någon av de andra djuren som det gör nu när Egon och Signe är borta. Jag har en tendens att fästa mig på en gång och det blev ett speciellt band till dessa underbara kattungar just eftersom man fick följa med från första början. Jag kan få fram bilden av Egon som håller tassarna runt nappflaskan och suger häftigt för att få ut sin mat. Och Signe som varje gång hon fick syn på en, kom springades samtidigt som hon jamade för fullt. Dom små odågorna som klättrade i gardinerna, klöste på soffan, förstörde våra köksstolar och var allmänt störiga :) men det är med stor glädje vi kommer minnas dem och med stor sorg vi kommer sakna dem!

Ärligt talat så önskar jag att jag aldrig fått vetat något! att hon aldrig hade svarat på mitt mail och att jag själv hade kunnat bygga upp en fantasi om hur dom hade det.

Nu har vi varit hos polisen och det gick väl sisådär. Han var mycket trevlig och förstående men samtidigt påpekade han att det här är ett civilrättsärende.  Hursomhelst skulle han kolla upp detta med en annan kollega som var mer insatt i ämnet, så vi får väl se vart det leder. Polisen tyckte själv också att det var ett otroligt märkligt beteende att göra något sånt här.

Samtidigt har vi ändå inte tappat hoppet, en del kan nog tro att vi är ena riktiga idioter men vi känner att det kanske finns en chans att "sonen" har släppt ut Egon och Signe eller gjort något annat som skulle kunna innebära att dom lever, chansen är minimal men vi ger inte upp hoppet. Om någon skulle se en annons eller något om en eller två upphittade kattungar som matchar mina bilder på Egon och Signe så hör av er! Vi kommer själv att hålla stenkoll men man kan alltid behöva utomstående hjälp!

Igår kändes allt så bra, vi hade hoppet att vi skulle komma någon vart - att vi kunde göra något åt saken. Idag är jag jättekluven, jag vet inte om jag ska känna mig glad eller ledsen? Jag är glad att vi inte blev "hånade" hos polisen men ledsen att katter och andra djur är så lågt värderade i samhället. Vi fick bland annat höra hos polisen att om vi hade satt dit en nolla till på summan vi tog för kattungarna hade det kanske varit en skillnad. Men hur kan man egentligen värdera ett djur?

Nu ska jag ta och lägga mig i soffan och vila ett tag, känner mig helt slut efter denna dag.

Är alldeles nyvaken, sov lite bättre i natt faktiskt! Runt ett tiden kommer Linus och hämtar mig så ska vi åka till polisen. Jag hoppas att det kommer gå bra, jag är lite nervös faktiskt, mestadels för att dom inte ska ta oss på allvar! Det är fruktansvärt synd att djur har en sån låg ställning i samhället, det var som min sambo sa - om sonen i familjen skulle sålt pappans bil medan dom var borta skulle pappan säkert själv anmäla. Men nu gäller det ju trots allt bara två kattungar, det är så lätt att skaffa nya på blocket!

Jag kan inte förstå hur djur kan vara så älskade men ändå så ovärdefulla!

Hur som helst så får vi se hur det går idag, vi har bra dokument att komma med så jag hoppas att det duger.

Huvudsaken är att vi kan göra något mot den här familjen som är så ignorant mot ett sjukt beteende!

Jag ringde till den här personen! men hon vägrade berätta om hur Signe och Egon blev avlivade, hon sa att hon själv inte visste och att hon heller inte ville veta - vilket får mig att misstänka att det gick till på ett grymt sätt. Jag ringde sedan till Gunilla på öbacka och blev hänvisad till en polis som hon tyckte jag skulle prata med. Jag ringde till honom och han sa att det vore bra om jag kunde ta mig ner till polisstationen och göra en riktigt anmälan så att vi får ner allt - vilket är mycket positivt eftersom det betyder att han tycker att det definitivt är värt att anmäla. Eftersom jag har  skriftligt bevis om att denna människa som hade kattungarna gick med på att vi skulle köpa tillbaka dom om något skulle inträffa så är detta en form av kontraktsbrott.

Det känns lite bättre nu faktiskt, Signe och Egon finns inte längre och det är fruktansvärt men jag behöver inte acceptera det utan kan faktiskt göra något åt saken!

Jag och Linus ska gå ner till Polisstationen i morgon och lämna en polisanmälan och jag hoppas att det kommer gå bra och att något kommer göras åt detta.

Håll tummarna för oss!

Hade svårt att sova i natt, hade sån ångest över det som har hänt. Sedan vaknar jag i morse och min första tanke var på kattungarna. Med största sannolikhet har dom inte blivit avlivad utav en veterinär, då veterinärerna här i stan skickar kattungar till öbacka. Jag ringde precis öbacka djurhem för att lyssna men dom hade inte fått in några kattungar som matchade beskrivningen.

Jag har skickat iväg ett mail och frågat hur dom dog men inte fått något svar. Jag funderar på att ringa men jag vet inte om jag klarar det.

____________________________________________________________

Nu har jag fått information från Öbacka om att jag ska ringa och kräva att få veta vad som har hänt och att jag kan göra en polisanmälan mot sonen då vi hade en skriftlig överenskommelse via mail att vi skulle ta över dom om något hände.

Jag uppdaterar senare då jag vet något.

Fick ett mail i morse!

Hej Jenny och Linus.
Det är med stor sorg och mycket tårar som jag måste tala om detta. Jag har medvetet skjutit upp det här,för det känns så svårt.
Jag och min man älskade de små liven som gladde oss så mycket. Det var de mest underbara kattungar och det märktes att dom hade fått mycket kärlek av er.
Hela min vardag här hemma blev ljusare sedan Signe och Pelle kom till oss.
Men tyvärr kan man tydligen ej bestämma riktigt allt med vuxna hemmaboende  barn.
Våra båda söner har lite allergi mot pälsdjur,men nu blev det en kraftig reaktion, tyvärr.Så vi höll på att diskutera om vi kunde behålla dom eller lämna tillbaka dom.Min man och jag åkte bort ett par dagar och då tog våran ene son det beslutet att ta bort Pelle och Signe. Min man och jag blev helt förtvivlade, det var våra kattungar.
Sonen förklarar sitt handlande med att jag skulle ej klara av att lämna tillbaka dom.
Min man och jag kan ej förstå våran sons handlande, frågan för mig är också kommer jag att kunna förlåta honom? Vem kan man lita på ?
Han ångrar sitt handlande men Signe och Pelle var värde ett mycket bättre öde.
Jag har sagt till sonen att det är han som ska meddela er vad som hänt.Men jag ville vara ärlig mot er ungdomar.
En liten tröst är att det korta liv dom fick så hade dom det väldigt bra både hos er och här hos oss.
Tyvärr så blir saker och ting inte som man tänkt sig alla gånger.
Stor tack för er vänlighet och lycka till  i fortsättningen.
Varma hälsningar xx och xx.


Hur fan kan man göra en sån här sak? vi är totalt förkrossade här hemma. Vi skulle ha behållt dom!!! Jag var jättetydlig att om det inte fungerade så skulle vi ta tillbaka dom på en gång. Hur kan man vara så jävla självisk. Dom hann bo där i ca 1 månad innan dom blev avlivade! trots att dom hade ett hem här!!! Vi kämpade så oerhört hårt för att Egon skulle överleva då han föddes, både ekonomiskt och psykiskt, det var så oerhört jobbigt att vara så orolig över honom hela tiden men det var värt det. Vi trodde att vi hade hittat ett bra hem till dom, hur fan kunde vi ha så fel!

Vi kommer att få gå med detta på vårat samvete för hur kunde vi vara så dumma att lämna iväg våra små underbara kattungar till några som var så själviska!














Jag är så jävla ledsen över detta, dessa två underbara små var vårat ansvar och det är på vårat samvete dom kommer ligga!

Nu ska jag ta tag i denna blogg - åter igen!
Har nyss bytt header till något mer passande än en vinter bild, men det är enbart tillfälligt då jag ska fixa något snyggare sedan. Har dock varken ork eller inspiration just nu men det är visserligen inte konstigt då klockan är 03.00.

Nu är det dags för sängen.

God Natt